Fänrik Ståls Center, OHiF

Fänrik Ståls Center

Eurs Furirboställe

Denna fastighet som har Oravais Historiska Förening r.f. erhållit som gåva av Jan-Erik och Rosita Eurs. Fastighten, som stått på deras hemman i Karvat by i Oravais flyttades till Fänrik Ståls Center på vårvintern 1994.

Fastigheten har använts som furirboställe sedan 1733, då roterings- och indelningsverket tog den i anspråk för Österbottens regemente. Denna epok varade till år 1809. Då bostället tillträddes var Karvat en by i dåtida Vörå socken. År 1872 stadfäste senaten slutligen att Karvat by skulle hänföras till Oravais församling med allt vad detta känslomässigt innebar.

Anno domini 1463 fastställdes genom lagmannen Hartwijk Jåpsson vissa gränser för "Karfwatz" by. Eurs-hemman var nr 5 av de 6 hemman, som förekommmer i byn. Eur är fornsvenska och betyder ö, holme och skulle således i en finsk översättning bli Saarela.

Om vi blickar tillbaka, kan vi konstatera att bonden på Eurs-hemman troligen inte förmått erlägga skatter och utlagor till kronan och att hemmanet övergått i kronans ägo. Vi kan följa Simon Hindriksson Eur från 1696, då man tillträdde hemmanet. Han var en driftig man, som utökade hemmanets åkrar och ängar.

Furirbostället invid Oravais slagfält,
© OHiF 2007

Då vi återgår till vad som hände på det ursprungliga Eurs-hemmanet kan vi för det första konstatera , att officersvakanserna var alltför få för att räcka till. Sålunda placerades även på detta boställe officerare med betydlig ställning. Den första som omtalas var furiren Hindrich Johan Schildt. Detta var år 1736, sedan följer:

Rustmästare Carl Gustav Blåfield 1742-1743
Rustmästare Carl Tujulin 1743- ?
Sergant Jakob Dittlof Lampel 1754-
Sergant Samuel Gottlieb Ek 1761-1791
Fältväbel Carl Gustav Ek 1795
Fänrik Otto Mauritz von Essen 1804-1810?

Löjtnanten (fänrik vid Eurs) Otto Mauritz von Essen övergick efter kriget till civiltjänst och blev bruksbokhållare vid Kimo Bruk. Släkten har gjort beaktansvärda insatser på snart alla samhällslivets olika områden. Bla. medverkade man aktivt i Finlands strävanden för självständighet.

Runt furirbostället fanns ett tjugotal olika byggnader, som hörde till denna militärtjänstemannagård. Då vi läser bouppteckningarna från den tid förenämnda personer innehade gården, förstår vi vilka kontraster det måste ha varit i livsstil med de fattiga omgivande bondgårdarna.
Bouppteckningarna visar framförallt att gården var utrustade med ett rikt lösöre vad det gäller möbler och övrigt bohag. Man kan på goda grunder förmoda att furirbostället trots allt hade en viss positiv påverkan på livet i bygden.

Bostället fungerade även under Pommerska kriget 1757-1761, då potatisen hämtades till Oravais som första ort i nejden. En stor förändring i den dagliga livsföringen. Soldaten, som stod för denna "bedrift" var Alexander Törnblad. Potatisens verkligt goda egenskaper började man de facto förstå sig på långt senare.
Tiden gick och vi närmar oss slutet på vår 800 åriga samhörighet med det svenska riket.

I Frankrike stod kejsar Napoleon på höjden av sin makt och behärskade större delen av Europas stater. Vid freden i Tilsit, en liten stad vid floden Memel, slöts en fred 1807 mellan Frankrike och Ryssland. I denna fred skulle Ryssland få tillåtelse att anfalla Sverige och Finland, såvitt inte Sverige skulle ställa sig bakom den franskryska överenskommelsen om att bryta förbindelserna med England. För den ryska tsaren framställdes förhållandena i Finland som om man önskat en anslutning till Ryssland.

Kriget utbröt i februari 1808 och Alexander I påbörjade det fälttåg, som skulle bli så förödande för Sverige. En mängd krigshändelser ägde rum och kriget drog fram och tillbaka över Österbotten och Savolaks. Krigshändelserna 1808-09 har även kallats Finska kriget. Som en klimax på krigshändelserna kan man väl säga att slaget vid Oravais var den 14 september 1808. Karvat by var lägerplats för 5000 ryska soldater och folket skrämdes bort från sina hem, därför att man hade händelserna för några släktled bakåt ännu i färskt minne.

Anna Simonsdotter övertog kronohemmanet efter sin far och gifte sig med Mårten Mattson, som handgripligen försvarade hemmanet genom att deltaga i slaget vid Napo, den 19 februari 1714. Utskylderna har blivit rikligt betalda. Som många anda Oravais- och Vöråbor stupade Mårten Mattson och hemmet blev plundrat, Stora ofredens fasor drabbade kustregionerna mycket hänsynslöst.

Före hemmanet togs i anspråk för indelningsverket 1733, finns en anteckning om att hemmanet var infört från 2/3 mantal till 1/3 mantal kronor år 1723. Änkan, Anna Simonsdotter försökte förgäves få beslutet upphävt, men hon lyckades inte. Hon fick hjälp i sina ansträngningar av Österbottens främsta riksdagsman under frihetstiden, Jakob Påhlsson Heikius från Kaitsor. Han ville hjälpa en person, som råkat i svårt trångmål.

Riksdagen hade nämligen stiftat en lag om att arvingarna till de som stupat 1714 skulle få tillträda sina hemman på nytt. Anna Simonsdotters ansökan behandlades grundligt år 1743. Riksdagen inhämtade nämligen konungens, dvs. Adolf fredriks och kammarkollegiets åsikt. Riksdagen fastställde emellertid indelningen den 28 november 1754. Det skulle inte gälla kronohemman, trots att präst- oxch ståndspersonersänkor beviljades denna förmån på kronohemman.

Om vi följer änkan, Anna Simonsdotter ännu en tid kan vi notera att hon fick två mindre hemman som motsvarade vad hon hade fråntagits.

Det nya hemmanet omvandlades till skattehemman och hon skulle få det i sin besittning för "evärdelig" tid för sig och sin barn och arvingar. Hon fick tillräckliga frihetsår för hemmanets uppbrukande och bebyggande.

Landshövdingen skulle draga skyndsam försorg om att detta verställdes för änkan och barnen. Detta hände år 1748, då hon själv var i Stockholm och hade blivit husvill. Ständerna hugnade henne med en nådegåva stor, 100 daler silvermynt för att hon skulle ha råd att resa hem till fäderneorten. Hon var en i sanning driftig allmogekvinna.

I Karvat liksom i riket i övrigt idkades skatteköp, dvs. kronohemman inköptes av de som brukade dem. Man nyodlade flitigt, om också många hemman klyvdes för man hade ingenstans att ta vägen.

Måhända hade man det något bättre vad arbetstillfällena i Oravais beträffar, eftersom Kimo Bruk redan verkat i 30 år, då indelningsverket tog hemmante i sin besittning. Inrättandet av bruket hade en mycket omskakande inverkan på bygdens liv och levnadsvillkor.

Det finns en mängd sägner från denna tid som upptecknats och som visar vad gemene man och kvinna tänkte.

Målsättningen med flyttningen av furirbostället från Karvat by, ca 5 mk söderut från slagfältet, är att rekonstruera den miljö som officerare levde i och under vilka villkor man i överigt skulle komma till rätta. Ett stort arbete återstår för Oravais Historiska Förening r.f.

Detta är bara början, vi har nämligen fått flera byggnader som donationer och så småningom skall miljön bli autentisk. Även ett torp är under byggnad för en rotesoldat. Vi kan känna historiens vingslag !

Vi hälsar alla besökare välkomna!

läs gärna vidare på Svenska Österbottens förbund / Fänrik Ståls Center
8 http://museum.svof.fi/fanrik.htm

UPP>>>